Sammahtanut
olo huonosti nukutun yön ja työpäivän jälkeen.
Huonosti
nukkumiselle ei ole järkisyytä. Näin vain kävi. Ja olla uneton
Espoossa ei toden totta ole yhtään niin romanttista kuin olla Uneton esimerkiksi Seattlessa.
Eilinen
tanssitunti ei mennyt sekään hyvin, ei hirveän huonosti mutta ei hyvinkään. Unettomuuden syyksi se ei
riitä.
Nyt tarvitsen tyynyn ja hetken omaa aikaa. Tässä on se tyyny. Omaa aikaa on vähän vaikeampi esittää kuvina.
 | |||
| "År efter kriget, efter äktenskapen, barnen, skilssmässorna, böckerna, kom han till Paris med sin hustru. Han ringde till henne. Det är jag. Hon kände genast igen honom på rösten. Han sa: jag ville bara höra din röst. Hon sa: det är jag, god dag. Han var blyg, han var rädd som förr. Hans röst darrade till. Och plötsligt, i darrningen, kände hon igen den kinesiska satsmelodin. Han visste att hon hade börjat skriva böcker, han hade hört det av hennes mor som han återsett i Saigon. Och också om hennes lillebror, han hade varit ledsen för hennes skull. Och sen visste han inte mer vad han skulle säga. Och sen sa han det. Han sa att det var som förut, att han älskade henne fortfarande, att han aldrig skulle kunna sluta att älska henne, att han skulle älska henne till sin död." - Marquerite Duras, Älskaren |
Huomenna on uusi päivä.
Hyvää viikonloppua kaikille.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti